det feta första inlägget från Joel
Det här känns tryggt, och samtidigt väldigt spännande. Att få ta del av walk of life bloggen.
Eftersom jag inte träffar er så ofta, tyvärr. Så kanske ni inte har superkoll vad jag har för mig nu för tiden.
Men det ska bli ändring på, jag kommer gå igenom mitt liv från ungefär Linns bröllop till där jag är idag!
NU KÖR VI
Juni/Juli/Augusti: Efter bröllopet började jag jobba. samtidigt som jag kämpade med mitt körkort. Så jag satt uppe på kärnkraftverket hela dagarna och sprang omkring och lekte ställningsbyggare. Sommaren flöt förbi ganska smärtfritt. Jag fick mitt körkort ÄNTLIGEN! och åkte på Frizon, alldeles underbart vare där.
Jag hängde väldigt mycket med Linn och Catrin på frizon. Spaning på killar Catrin tyckte om, panikartade bilturer till Kumla och körlektion i bil med Chok? Tjåk?
Men ungefär typ en två dagar efter att jag kom hem från Frizon bar det iväg direkt till min nya tillhållningsort: Norrköping. Här kommer jag spendera de närmaste tre åren på utbildningen Kultur, Samhälle & Mediegestaltning.
Redan de första dagarna var helt underbara, med nollnin, häng med nya klassen och massa fina fester och sittningar.
På den sista bilden kan ni även se hur jag oftast ser ut om dagarna. Den gråa koftan är mitt nya favoritplagg, den är XL och alldeles pösig och underbar.
Håret kommer jag snart ändra på förmodligen, då det är så slitet att jag kan använda det som svinto. Jag letar just nu inspiration till frisyrer och har fastnat lite för den här stilen.
Förutom mitt hår så ska jag flytta snart! För närvarande bor jag på Lennings Gata, i ett vattentorn. lite coolt äre. bilden visar hur det ser ut där jag bor nu. Men om cirkus en månad kommer jag flytta till studentboendet Gripen också beläget i Norrköping. Jag är superpepp inför flytten och hoppas att ni vill komma på besök, eller bara skicka ett brev!
Jag är väldigt glad att få ta del av walkoflife, och ska nu avsluta mitt första inlägg.
Det tänker jag göra med att länka till en alldeles underbar liten melodi som jag har fastnat för.
Dress Up In You - Belle & Sebastian
TACK OCH HEJ
JOEL
Eftersom jag inte träffar er så ofta, tyvärr. Så kanske ni inte har superkoll vad jag har för mig nu för tiden.
Men det ska bli ändring på, jag kommer gå igenom mitt liv från ungefär Linns bröllop till där jag är idag!
NU KÖR VI
Juni/Juli/Augusti: Efter bröllopet började jag jobba. samtidigt som jag kämpade med mitt körkort. Så jag satt uppe på kärnkraftverket hela dagarna och sprang omkring och lekte ställningsbyggare. Sommaren flöt förbi ganska smärtfritt. Jag fick mitt körkort ÄNTLIGEN! och åkte på Frizon, alldeles underbart vare där.
Jag hängde väldigt mycket med Linn och Catrin på frizon. Spaning på killar Catrin tyckte om, panikartade bilturer till Kumla och körlektion i bil med Chok? Tjåk?
Men ungefär typ en två dagar efter att jag kom hem från Frizon bar det iväg direkt till min nya tillhållningsort: Norrköping. Här kommer jag spendera de närmaste tre åren på utbildningen Kultur, Samhälle & Mediegestaltning.
Redan de första dagarna var helt underbara, med nollnin, häng med nya klassen och massa fina fester och sittningar.
På den sista bilden kan ni även se hur jag oftast ser ut om dagarna. Den gråa koftan är mitt nya favoritplagg, den är XL och alldeles pösig och underbar.
Håret kommer jag snart ändra på förmodligen, då det är så slitet att jag kan använda det som svinto. Jag letar just nu inspiration till frisyrer och har fastnat lite för den här stilen.
Förutom mitt hår så ska jag flytta snart! För närvarande bor jag på Lennings Gata, i ett vattentorn. lite coolt äre. bilden visar hur det ser ut där jag bor nu. Men om cirkus en månad kommer jag flytta till studentboendet Gripen också beläget i Norrköping. Jag är superpepp inför flytten och hoppas att ni vill komma på besök, eller bara skicka ett brev!
Jag är väldigt glad att få ta del av walkoflife, och ska nu avsluta mitt första inlägg.
Det tänker jag göra med att länka till en alldeles underbar liten melodi som jag har fastnat för.
Dress Up In You - Belle & Sebastian
TACK OCH HEJ
JOEL
Invigningsveckan
Jag har jobbat i Svenska Kyrkan varje kväll (samt två söndagsmorgnar) sju dagar i rad. Där har jag inte varit sedan juniorerna. Nyttigt att slå hål på en och annan fördom, kul att höra alla nya esteter och fint att lyssna till Sonja Aldén. Jag känt mig oerhört tacksam för de engegerade ungdomarna som lägger ner så mycket av sin tid i sin kyrka.
Men jag har också blivit oerhört ledsen över de inskränkta damerna och herrarna som trångsynt krävt (ja, bokstavligen krävt) att saker och ting ska vara på deras sätt. Det finns de som rest sig upp och gått i protest när det inte passat dem, som vägrat göra plats åt andra, som högljutt talat sig igenom flera lovsånger sjungna av just ungdomar, ungdomar som kyrkan är i så stort behov av.
Jag tänker inte ens tala om hur de agerade när jag skulle fota Sonja-spelningen. Det var så respektlöst så jag finner inte ens ord för det. Jag tänker inte predika om att så beter man sig inte i en kyrka, jag tänker inte döma någon utifrån religiöst syfte. För så som de har betett sig, det där flertalet damer och herrar, så beter man sig inte någonstans. Varken i kyrka, på gatan eller hemma. Varken som kristen, troende eller ateist. Det är rent ut sagt pinsamt.
"Låt ingen se ner på dig för att du är ung", skrev Paulus och jag finner mycket tröst i det. Jag hoppas att du också gör det. Du är viktig. Du är värdefull. Du är helt sjukt himla asbra. (Och självklart har inte alla äldre varit sådär hemska. Under veckan har jag mött många goa, glada och tacksamma mystanter och fingubbar.)
Erica
Fields
Extremt, otroligt och fantastiskt kul att bloggen har återuppstått från det döda (hallelujah and glory to the blog).
Jag känner att även jag borde ta mitt ansvar och bidra till bloggens fortlevnad med ett litet inlägg.
Nu är det sannerligen höst. Tror det är den här tiden av året som hela min varelse trivs som bäst, liksom mer i fas än annars. Gillar att det blir kallare och mörkare om dagarna. Och att julen närmar sig. Och snö. Det är fint.
Det var ett tag sedan jag skrev här så alla kanske inte vet att jag numera befinner mig i Göteborg och ska bli en sådan där sjuksköterska ni vet. Till jul har vi läst halva utbildningen och det känns helt sjukt hur fort tiden har gått! Jag trivs med utbildningen hittils. Om några veckor går ska jag ut 6 veckors praktik på Östra sjukhuset, vilket känns kul.
Dagens musiktips: Junip - Fields
Nu ska jag laga matlådor.
Ha det fint.
Jessica
Jag känner att även jag borde ta mitt ansvar och bidra till bloggens fortlevnad med ett litet inlägg.
Nu är det sannerligen höst. Tror det är den här tiden av året som hela min varelse trivs som bäst, liksom mer i fas än annars. Gillar att det blir kallare och mörkare om dagarna. Och att julen närmar sig. Och snö. Det är fint.
Det var ett tag sedan jag skrev här så alla kanske inte vet att jag numera befinner mig i Göteborg och ska bli en sådan där sjuksköterska ni vet. Till jul har vi läst halva utbildningen och det känns helt sjukt hur fort tiden har gått! Jag trivs med utbildningen hittils. Om några veckor går ska jag ut 6 veckors praktik på Östra sjukhuset, vilket känns kul.
Dagens musiktips: Junip - Fields
Nu ska jag laga matlådor.
Ha det fint.
Jessica
Berätta allt!
Vänner!
Hur ser er vardag ut? Vad gör ni när ni inte pluggar och jobbar extra? Vilka umgås ni mest med? Har ni några goa höstplaner? Berätta allt!
Många kramar
Erica
Ny design...
Jajjemen. Nu har sidan en ny design.
Fick ett litet ryck. Lite mer dyster. Lite mer höst.
Over and out.
Au revoir.
C'est bien.
Så vaknade man upp och såg...
Jag råkade somna på soffan idag när jag kom hem från plugget. Eller rättare sagt intervjuande med en massa olika folk inom Scandic. Somnade som en stock på soffan med tv:n på. Det roliga är när jag vaknar så börjar kobra med ett program om Google. Och jag formligen sugs in i programmet. Det var så INTRESSANT! kolla upp det om ni inte har något bättre för er någon dag. Det fick mig att reflektera.
Bland annat så var det en person som pratade om Sveriges syn på integritet. Att vi är emot FRA-lagen som innebär att staten kommer åt, kan spana via internet på misstänkta för terrorism. Men vi formligen älskar the G-company. Att de har koll på exakt vilka sidor vi går in på, vad vi lyssnar på för musik. Vilka vi skickar mail till och vad de innehåller (gmail). Att de sedan säljer dem informationen till företag det bryr vi oss inte om. För det är ju Gratis. Eller?
Tänkvärt. Även om jag själv inser att jag tillhör dem som tycker om alla google produkter. Men lite läskigt är det att inse att ett vinstdrivande företag vet så mycket om mig. Säljer det tom. Tänk om det skulle hamna i fel händer. I en diktators händer som vill sortera ut folk. Det kan ju bli hackat t ex. Som landet i väst försökte med för att komma åt användarnas intressen...G-företaget valde som tur var då att dra sig tillbaka från landet. Men ändå. Lite skrämmande är det.
Intressant klipp som även togs upp i Kobra
Och så fortsätter jag med mitt användande av Google Chrome, Gmail, Gmail Calander och allt såklart google maps.
För någonstans är jag fast.
/emelie
Enklare än så, enklare att andas
Idag har jag varit på långpromenad med Catrin.
Bless
Ica
Hög, högre, högst, hönö!
Premiärkväll!
Hur många gånger som helst har jag satt mig ner för att skriva någonting till er. Ett tack för sommaren, för Strandfestivalen och för inbjudan till bloggen. Det tycks dock vara så att dygnets timmar inte räcker till. Alltid finns det något annat som pockar på uppmärksamheten. Om någon av er kommit på en lösning som gör dagarna längre eller arbetet mer effektivt, säg då gärna till.
Men snart, snart ska ni få ett riktigt tack. Än så länge bjuder jag på lite bilder. Se det som en exclusive preview. En förhandstitt innan de hamnar på Facebook. Just for you:
Det är såklart bilder från helgens Livekällan. Som vi tänkte på er! Under hela kvällen sa vi att ni borde ha varit där. Allesammans. Hela Strandgänget. Nästa gång det smäller är den trettionde oktober. Känn er varmt välkomna!
Bless
Ica
Men snart, snart ska ni få ett riktigt tack. Än så länge bjuder jag på lite bilder. Se det som en exclusive preview. En förhandstitt innan de hamnar på Facebook. Just for you:
Det är såklart bilder från helgens Livekällan. Som vi tänkte på er! Under hela kvällen sa vi att ni borde ha varit där. Allesammans. Hela Strandgänget. Nästa gång det smäller är den trettionde oktober. Känn er varmt välkomna!
Bless
Ica
September månads "Theme song"...
Vill mest dela med mig av denna fantastiska låt och framför allt text! Från nya Säkert! skivan Facit som släpptes idag, 15/9/10.
Säkert! - Fredrik
och alla ba: vad är bäst för mig
och jag köper vatten på flaska
och hon älskar inte dig
säger jag: mäh Fredrik, spela spelet
men du ba: varför då
Jag vill inte bli älskad så
Man får inget för det när man är som vi.
Man får inget för det när man vill folk väl,
när man har en vilsam själ
Ska vi starta upp en by
ska vi bygga upp nåt nytt
ska vi skriva en ny bibel
med tio nya budord
Kan vi heta något annat, Fredrik!
Ska vi passa in nånstans
där man får sköta sitt eget huvud
men slipper sköta sig själv
Dom slogs på stan
det var någon slags knark i mitten
alla skrattar: kolla dom därå
men du skulle gå emellan
Man gör inte så i det här landet
man börjar inte prata med fel person
man tycker inte om det här bandet
man börjar inte sjunga på rätt ton
Åh, alla låtar jag skrivit till såna som inte är värda en låt
åh, historien är full av låtar till såna som inte borde få en låt
man måste krossa hjärtan och starta krig
man måste ha skadat för att hamna i böckerna
man måste skada för att få en låt, en bok, en tavla
Kan jag få ett tal på torget
kan vi bygga upp nåt nytt
jag vet inte vad det nya är
men bättre än det här
Får man sluta vara hård
får man luta sig mot nån
kan vi bygga en låg scen
så man får se folk i ögonen
Om det inte finns himmel, Fredrik
varför är jag då snäll
det här med mina armbågar, Fredrik
jag ska vässa dom i kväll
He hit lite stigma
visa mig en sekt
ge mig nånting att tro på
när ljuset är släckt
_____
Skulle vilja skriva så mycket om den här låten. Men låter er upptäcka den själva istället. Nöjer mig med att utse den till September månads "theme song" Kanske höstens? Tror jag kommer nöta ut den...
It's looking up for me
Efter en usel och hemsk start här i linköping, med kryp som käkar upp mina kläder, en svårflörtad klass och såklart även berit, så känns det faktiskt som om det håller på att bli bättre.
Min lilla basgrupp på fyra personer är helt underbar. Fyra personer som är ungefär lika gamla och lagom avslappnade men ändå ambitiösa. Så wiie. Även varit hemma och lunchat hos en klasskamrat. Wiee.
Så två tummar upp!
All the people here are insecure, they got less to say but talk much more.
(jennie abrahamson - Åträsk)
/e
Bloggande tagning 2...
Vänner!
Long time no write, som man brukar säga! Kul att vi testar bloggandet igen!
Kan bara börja med att instämma med Arre, GALET (!) vad fort åren går! När jag läste igenom tidigare inlägg så fick jag ett leende på läpparna, sköna tankar från goa vänner och grymma bilder! ;) Det slår mig också att livet är så komplext, känslan jag fick var att det både var nära och långt bort. På ett sätt känns det som att det var aldelles nyss man hade Logos-häng, tog studnten och precis skulle flytta hemifrån, men på ett sätt känns det som ett helt annat liv. Kanske är det något av bryttpunkten mellan barn - och vuxen, man upplevde sig ju själv som vuxen när man var 18- 19, men jag inser mer och mer att det var man nog inte...
Just tid är något som jag ofta funderar på, just för att livet verkar gå så galet fort, tid kopplat till medvetande. Att vi människor inte bara är till utan reflekterar över vårt eget varande, vår tillvaro, minns det som varit och planerar för det som ska komma, kanske är en av de största skillnaden mot djuren. Tänker att det är något av det som det innebär att vi är skapade till Guds avbilder, till att likna honom. Inte att bara vara till och drivas av instinkter utan reflekterar över vår egen tillvaro. När man funderar över tiden och livets ändlighet tycker jag att det blir något som pekar mot evigheten. Just vår känsla av att det går fort (för fort) eller att man på något sätt blir förvånad, livet hinner ifatt en eller hur man nu vill uttrycka sig tror jag pekar mot evigheten. Om ändligheten vore det naturlig, som det ska vara så borde man rimligtvis inte uppfyllas av känslan av att livet är ändligt. Nån sa nån gång att om livet till sin grund verkligen vore meningslöst så skulle vi aldrig komma på tanken att det vore meningslöst. Tänker att tomheten och ändligheten måste relatera till en fullhet och en evighet för att det överhuvudtaget ska vara relevant att tala om det, utan fullhet ingen tomhet osv. Det är spännande när man ibland känner som att tiden stannar, ofta i goda samtal, som att ändligheten för en kort stund upphävs och en glimt av evigheten tränger igenom. Nu snöade jag in något - men fort går åren iaf.
I skrivande stund sitter jag i ljushallen på Betel, går ett andra år, pluggar musik för fullt. Det är gott att vara tillbaka i Stockholm, trivs väldigt bra med studierna och är en förmån att få hålla på med nått man trivs väldigt bra med att göra. Får väl se vart det leder... Mitt schema är ganska sparsmakat i år så det blir mycket egen tid, passar utmärkt. Jobbar några kvällar i veckan också så det är skönt att det inte är fulla dagar i skolan.
Om man kommer till huvudstaden så hör man av sig för en fika eller dylikt!
Till helgen blir det en tur norrut! Vi ska ha Bjärkaträff i Sundsvall. Är tre år sen jag började där nu (galet igen vad tiden går!). Ser verkligen fram emot det, även att man inte ses så ofta så är det människor som ligger mig mycket varmt om hjärtat, speciell gemenskap!
Här kom en lite uppdatering av mitt liv, ser fram emot att läsa om er andra!
Önskar er allt det goda! /J
Fast Forward And Rewind
Galet, vänner. Galet!
3 år har gått sedan vi tog studenten. Till och med dryga tre år.
Tiden bara rusar på. Vissa av oss är snart färdiga med sina utbildningar. Någon har gift sig och bytt efternman, några planerar bröllop. Vi har bytt tonårsrummet mot lägenhet. Hunnit byta lägenhet några gånger till och med. Hunnit byta stad några gånger. Nya bekantskapskretsar, ny kunskap och ändå så känns det ibland som att inte allt för mycket har hänt. Och samtidigt så har det det. Ibland kan jag gå och fundera på vart tiden tog vägen. Hur de har kunnat gå så fort. Så galet fort.
Jag hörde en gång en predikan där talaren tog upp följande liknelse på den här tiden efter gymnasiet. Post-skoltiden.
"efter skolan så drog vi iväg i varsin sportbil så snabbt vi kunde, åt olika håll. Vi körde förbi allt i en rasande fart. Grejen med en sportbil är ju också att den bara har plats för två. Bekantskapskretsarna splittras. Vi gasar på.
Men tänk om vi hade åkt i en folkabuss allesammans istället. Den går långsamt, den har sina fel och brister, men det gör allt bara charmigare. Vi tillåts vara. Vara dem vi är. Och vi gör det tillsammans. " (väldigt ungefärligt återberättat med egna ord)
Det är inte så att det gör mig något att vi har flyttat åt olika håll. Absolut inte. Mest kul. Men jag vill ju så gärna vara med på resan, även om jag sitter på ett helt annat håll i världen och gör ngt helt annat. Vill höra er resa. Vara med på den. Och förhoppningsvis ni, på min också.
Imorgon börjar mina nya äventyr här i linkan. Kl 8.00 är det upprop i sal A1. Efter det står korvstoppning på schemat. Läskigt, spännande och kul! Har packat ner antagningsbesked och legitimation i väskan, samt pengar till Nolle-kitet. Avslutningsvis en Strandklassiker:
" This is a song to all my friends,
to the ones I hold so dear
and to the ones who disappeard allong the way
to the ones i left when i said im leaving now,
when i said im leaving now
....
This is a song to all my friends
to the ones who think of me once in a while
and to the once ho never does"
(John's Epic - To friends and followers)
Kärlek till er alla!
/emelie
Jambo
hej hej hej.
nu tänkte vi vara goda förebilder o starta uppdateringen av denna blogg sida.
linn har för denna uppgift tagit sig hem från Götet och Emma har fraktats all the way från bananskogarna i Tanzania. (Detta för att bygga förväntningarna lite)
Nu vintern här. Kyla, mörker, Selma luktar gyttja, och käleken spirar.
vi tänker tillbaka på åren här i stan. kiiil.
följ vårat exempel nu då.
LOVE/ Emma & Linnie
nu tänkte vi vara goda förebilder o starta uppdateringen av denna blogg sida.
linn har för denna uppgift tagit sig hem från Götet och Emma har fraktats all the way från bananskogarna i Tanzania. (Detta för att bygga förväntningarna lite)
Nu vintern här. Kyla, mörker, Selma luktar gyttja, och käleken spirar.
vi tänker tillbaka på åren här i stan. kiiil.
följ vårat exempel nu då.
LOVE/ Emma & Linnie
under ombyggnad
UNDER OMBYGGNAD!!!!
