Walk of life

Den senaste tiden har varit fullständigt proppad av massa känslor och tankar kring livets stora å små ting!
Glädje, sorg, frid, saknad... Jag saknar er mina barn!
mamma anna har nog faktiskt släppt iväg sin första lilla skock på grönbete, i den stora, spännande och kanske även lite skrämande hagen.. Å de är faktiskt lite tufft att få stå på avstånd och inte kunna "se efter" mina små kycklingar längre... Okej nu har ni snart blivit beskrivna som alla djuren på en bondgård :)
Appropå de, jag har äntligen lyckats klappa en ko, japp ni hörde rätt. Drömmen om en lantidyll, solnedgång och att få klappa en ko i en grönskande haga har gått i uppfyllelse!!
(bea och jessica är mina vittnen, de fick nämligen dela denna högtidsstund med mig)
Åter till mina kycklingar, men det är med tårfyllda ögon och storglädjer som hönsmamma anna , hör hur ni alla verkar stormtrivas där ni är! Jag blir så tacksam till vår fader som gått före och förberett, hans omsorg om var och en... Det ger än mod, mod att våga slänga sig ut i det som verkar vara det okända... För vi har tryggheten, tryggheten att veta att Gud fångar, vi vet aldrig på vilket sett, studsmatta?  hästenssäng? men han är alltid där!
Å ni vet att jag är här, hemma i oskarshamn! alltid redo att ordna en välkommen hem över helgen fest!
å mammor blir alltid glada när de hör ifrån sina små hjärtegryn!

Men jag har ju faktiskt något att berätta, det har hänt grejer sedan ni åkte :)

Ni har fått syskon... jag får fler och fler barn för varje dag som går, vissa håller på med storken å den där 9 månaders grejen.(simon å elin önnbo t.ex.) 
men mitt sätt är mycket effektivare. Att bara vara å bara finnas, så dyker de upp!

Dock måste jag erkänna att fadern fortfarande är okänd *blink,blink* (men jag hoppas han ger sig till känna snart!!)
Skulle du min framtida prins läsa detta, så med andra ord ser jag fram emot att få träffa dig!
Jag kan baka bullar, byta blöjor, tvätta näe okej ingen kontakt annons :)
(näe då jag skoja bara, har inte blivit desperat de senaste veckorna heller...)

Livet känns väldigt spännande, när man tänker efter är det egentligen väldigt, väldigt jätte lite som man har en aning om när det gäller framtiden. Men det är nog bra, annars vore det svårt att leva i nuet...
Å jag e ganska nöjd med nuet, i fredags startade tonår med en kanotkväll i spöregn som ni redan läst...
Det ni inte läste där var om mina egna små äventyr...
Låt oss säga så här inget gick riktigt enligt planerna, lång historia kort det fattades kanoter så vi skulle hämta några till i dragskär och till min hjälp hade jag den lugn trygge riddaren viktor olsson...
Tänk dig följande; du åker i spöregn i 110km/h på E22, plötsligt sliter det tag i bilen och bakom kränger kärran, samtidigt som en kanot släpas efter bilen. Kärran har vridit sig och viktor å jag står i det finfina vädret å försöker laga den... jobbigt, hemskt,skrattretande å tack gode gud för viktor- blir min sammanfattning av denna upplevelse!

kvällen slutade dock bättre med varmchoklad och lekar hemma hos familjen Ljunggren.

Kom ihåg att njuta av alla små och stora glädjestunder, ta en promenad och njut av höstensfärger, ut i skogen å plocka svamp eller tänd bara lite ljus!

mycket spridda tankar nerskrivna på väldigt kort tid,
så bortse från allt vad gramatik och rättstavning heter å läs mellan raderna!  / mamma anna