Walk of life

Min lilla basgrupp på fyra personer är helt underbar. Fyra personer som är ungefär lika gamla och lagom avslappnade men ändå ambitiösa. Så wiie. Även varit hemma och lunchat hos en klasskamrat. Wiee.

Så två tummar upp!

Long time no write, som man brukar säga! Kul att vi testar bloggandet igen!

Kan bara börja med att instämma med Arre, GALET (!) vad fort åren går! När jag läste igenom tidigare inlägg så fick jag ett leende på läpparna, sköna tankar från goa vänner och grymma bilder! ;) Det slår mig också att livet är så komplext, känslan jag fick var att det både var nära och långt bort. På ett sätt känns det som att det var aldelles nyss man hade Logos-häng, tog studnten och precis skulle flytta hemifrån, men på ett sätt känns det som ett helt annat liv. Kanske är det något av bryttpunkten mellan barn - och vuxen, man upplevde sig ju själv som vuxen när man var 18- 19, men jag inser mer och mer att det var man nog inte...

Just tid är något som jag ofta funderar på, just för att livet verkar gå så galet fort, tid kopplat till medvetande. Att vi människor inte bara är till utan reflekterar över vårt eget varande, vår tillvaro, minns det som varit och planerar för det som ska komma, kanske är en av de största skillnaden mot djuren. Tänker att det är något av det som det innebär att vi är skapade till Guds avbilder, till att likna honom. Inte att bara vara till och drivas av instinkter utan reflekterar över vår egen tillvaro. När man funderar över tiden och livets ändlighet tycker jag att det blir något som pekar mot evigheten. Just vår känsla av att det går fort (för fort) eller att man på något sätt blir förvånad, livet hinner ifatt en eller hur man nu vill uttrycka sig tror jag pekar mot evigheten. Om ändligheten vore det naturlig, som det ska vara så borde man rimligtvis inte uppfyllas av känslan av att livet är ändligt. Nån sa nån gång att om livet till sin grund verkligen vore meningslöst så skulle vi aldrig komma på tanken att det vore meningslöst. Tänker att tomheten och ändligheten måste relatera till en fullhet och en evighet för att det överhuvudtaget ska vara relevant att tala om det, utan fullhet ingen tomhet osv. Det är spännande när man ibland känner som att tiden stannar, ofta i goda samtal, som att ändligheten för en kort stund upphävs och en glimt av evigheten tränger igenom. Nu snöade jag in något - men fort går åren iaf.

I skrivande stund sitter jag i ljushallen på Betel, går ett andra år, pluggar musik för fullt. Det är gott att vara tillbaka i Stockholm, trivs väldigt bra med studierna och är en förmån att få hålla på med nått man trivs väldigt bra med att göra. Får väl se vart det leder... Mitt schema är ganska sparsmakat i år så det blir mycket egen tid, passar utmärkt. Jobbar några kvällar i veckan också så det är skönt att det inte är fulla dagar i skolan.

Till helgen blir det en tur norrut! Vi ska ha Bjärkaträff i Sundsvall. Är tre år sen jag började där nu (galet igen vad tiden går!). Ser verkligen fram emot det, även att man inte ses så ofta så är det människor som ligger mig mycket varmt om hjärtat, speciell gemenskap!

Här kom en lite uppdatering av mitt liv, ser fram emot att läsa om er andra!

Önskar er allt det goda! /J